Läs lite ur boken ”När vi släpper kontrollen”

Patrik Wincents bok, När vi släpper kontrollen, tar tag i ämnet från början till slut. Patrik förklarar drivkrafter och möjligheter, det fantastiska med spel och på vilket sätt det kan fånga en ung person som kanske inte kan sätta egna gränser. I några inlägg får du läsa några utdrag ur boken.

Att spela dataspel är inte per definition farligt. Det finns mängder av fördelar som kan hjälpa och utveckla ett barn. Däremot kan ett barn ha svårt för att avgöra hur många timmar som man ska ägna åt spelandet. Upplevelserna är i mångt och mycket positiva, barnet känner en växande tro på sin egen förmåga, är en del av ett team, ser sina egna talanger utvecklas men just därför kan det också vara svårt att sätta sina egna gränser som barn. Att spela on-line-spel kan vara avkopplande och fantastiskt roligt men vi måste hjälpa och vara uppmärksamma på alla de som inte kan hantera spelandet.

När vi spelar dataspel får vi en omedelbar bekräftelse. Spelen är uppbyggda så att vi får en regelbunden och fantastisk bekräftelse i form av nya nivåer, flera liv, bättre karaktärer, bättre egenskaper, mer makalösa talanger, fler poäng, bättre motspelare. Suget efter bekräftelse driver oss framåt, får oss att lägga ner mer och mer och mer tid på spelet. När vi blir bekräftade får vi omedvetet ofta en liten kick. I spelet får de som spelar en omedelbar bekräftelse och spelaren vet att det finns mer bekräftelse att hämta om man bara lägger någon timme till, lite mer tid på att spela. Nästa bekräftelse i spelet ger en kick och spelaren mår bra, känner ett välbehag, känner sig bra. Och bara runt hörnet finns mer bekräftelse att hämta.

Alla är i behov av bekräftelse. Vi vill känna oss behövda, viktiga, delaktiga och vi vill vara omtyckta. Vi mår bra av att chefen bekräftar oss när vi har gjort ett bra jobb, när vår partner bekräftar att vi är älskade. När vi mår bra frigörs signalsubstansen dopamin i hjärnan och det tycker hjärnan om. Den tycker så mycket om det att den vill ha mer och det är därför vi gärna söker oss tillbaka till det som fick oss att må bra. Mer om detta i kapitlet ”Vad händer i hjärnan?”.

När vi inte kan bekräfta oss själva, alltså när vi inte kan känna oss bra och värdefulla på egen hand, letar vi bekräftelse från andra, från vår omgivning. Ju mer vi kan bekräfta oss själva, desto mindre letar vi efter bekräftelse utifrån och ju mindre vi själva känner att vi duger och är bra desto mer måste vi få höra det från andra. Ett barn har ofta svårare för att bekräfta sig själv än vad vuxna har. Det hör till puberteten och tonåren att ifrågasätta sig själv, söka sin egen identitet och väg i livet och det är ofta förknippat med känslor av att man inte känner sig så duktig som man kanske tycker att man borde eller skulle vilja vara. Alltså, känslan av egenvärde kan vara lite låt, jag kan inte bekräfta mig själv så bra. Samtidigt behöver jag och längtar jag efter bekräftelsen.

Utdrag ur boken: När vi släpper kontrollen som du kan beställa här.